I år ska jag äntligen ta ledigt och ta mig till Bingsjöstämman 4 juli. Det är bara till att gräva fram tältet. Nyckelharpsligan åker i vanlig ordning, och har plats i bil, berättade de på midsommarafton.

En trevlig tänkbar variant kunde ha varit att ta cykel med på tåg till Falun och så trampa 5-6 mil till Bingsjö, men inga cyklar på Tågkompaniets Reginatåg, inte! Och någon Brompton hinner jag inte få hem till dess. Möjligen kan man ta vanliga cykeln på buss, men vågar man chansa? "I mån av plats..."

Då var det dags igen för en diskrimineringsförespråkare i form av bekymrad insändarskribent i Arbetarbladet. Ämnet är samma som Fälldin med flera skrev om i DN för några veckor sedan. Alltså att äktenskap måste vara förbehållet man och kvinna med avsikt att skaffa barn, annars kommer samhället att rasa samman.

Det verkar vara fyra huvudlinjer som insändaren drar upp som argument mot könsneutrala äktenskap:

• Det traditionella hotas
• Lobbygrupper talar inte för alla HBT-personer
• Frankrike sade nej
• Biologin
  

Den här insändaren vill koppla ihop "vissa kretsar" som "inte så länge sedan" tyckte att äktenskap och kärnfamilj var fula ord, med dem som idag vill se en könsneutral äktenskapsbalk. Det är billigt. Att man nu vill öppna formen äktenskap för fler slags par än enbart man+kvinna gör det ju inte på något sätt svårare för någon att bilda hur traditionella mamma-pappa-barnfamiljer som helst. Inom parentes kan jag dock hålla med "vissa kretsar" att äktenskap och kärnfamilj kan vara kvävande - om de är de enda alternativen som finns. Frågan nu gäller dock inte alls avskaffande av något traditionellt.

Möjligen kan man se det nya som ett hot, om det idag finns stora grupper av dem som gifter sig man med kvinna, som gör det bara av den anledningen att lagen inte tillåter äktenskap mellan två män eller mellan två kvinnor? Förhöll det sig på det viset, så kanske att traditionella äktenskap skulle minska om man öppnade för könsneutrala äktenskap. Men några sådana tendenser vet jag ingen som har sett i någon verklighet nära dig eller mig.

Sen kommer skribenten till det vanliga "tysta majoriteten"-argumentet, alltså att det är "högljudda minoriteter" som vill ändra lagen, och att RFSL inte alls talar för alla HBT-personer - det finns nämligen många av dessa som inte är för könsneutrala äktenskap. Ja - alldeles säkert, lika väl som det finns RFSL-medlemmar som aldrig skulle komma på tanken att gifta sig även om lagen ändrades. Det fanns på samma sätt åtskilliga kvinnor, under början av 1900-talet, som var emot allmän rösträtt, och rösträttsrörelsen talade givetvis inte för dem. Det ändrar på inget sätt att det var en riktig och viktig princip, om likabehandling, som segrade då. I rösträttsfrågan var det faktiskt så att männen kunde sägas förlora en del makt av att kvinnor också fick rösta. Men någon parallell till det förhållandet i äktenskapsfrågan finns inte. 

Frankrike avvisade ett förslag om könsneutralt äktenskap, och det tolkar jag som att författaren menar att Frankrike är ett föredöme för Sverige. Är det till exempel lika positivt att Frankrike tillåter barnaga? Eller att man i Frankrike förmodligen aldrig skulle komma på tanken att hålla en skolavslutning i en kyrka, med deras sekulariserade skola? Jag gissar att insändarskribenten och jag kan hitta olika sidor av det franska samhället att heja på eller förfasas över. Eller i vilket annat land som helst.

Biologiargumentet haltar så att jag inte kan låta bli att hugga på det. Här är det formulerat som en liknelse av familjen som samhällets "urcell". Den som har minsta hum om biologi vet att enbart de lägsta organismerna består av en enda sorts celler. Alla högre livsformer har celler med olika utseende och funktion.

Till slut en rolig amerikan: "All marriage is same sex marriage, because once you're married, it's the same sex every night." ~ Bill Maher