Snart dags för midsommarfirandet i byn. Dottern med sambo och dotterdotter är här. Sonen skippar det dock i år, och det kanske känns lite för mossigt/traditionellt för en sjuttonåring. För här är det traditionellt. Det bärs stång och körs vagn med barn och dansas och leks enligt konstens alla regler.

Men förutom allt det "vanliga" spelas det dockteater. Vi har faktiskt en professionell dockteaterartist i byn, och hon brukar sätta ihop en föreställning med barnen till midsommar.

Mitt bidrag till firandet brukar vara att jag är med och spelar. Men vilket instrument? Visst är fiol lite mer midsommar än tinwhistle? Lutar åt fiolen just nu. I alla fall medan vi går med stången. Sambon säger att jag inte hörs med fiol, bland de andra fiolerna, munspelen och nyckelharporna. Om nu det ska vara någon nackdel?

Nu är det sommar! Idag kom äntligen resultatet från sista tentan för terminen, Homeostas och endokrin reglering. När jag öppnade kuvertet och tittade på baksidan av det hopvikta papperet såg det illa ut. 14? När godkänt var 30! Men det stod 41 från rätt sida, och max var 50.

Professionell utveckling var också färdigrättad när jag väl kom på att titta på nätet. 21,5 av maximala 25 är jag rimligt nöjd med. Lite irriterad var jag direkt efter tentan, för jag kom på ett par aspekter till jag borde ha lagt in om det juridiska läget i fråga om att ha låsta dörrar på vårdavdelning. Grundlagsbestämmelser om att frihetsinskränkningar måste ha uttryckligt stöd i lag för att få genomföras.

Varför kommer man ihåg felen så bra?  

Flyktingproblem är inte omöjliga att lösa. Det man ofta tror är att det skulle röra sig om oöverstigliga kostnader.

Någon räknade år 2000 ut att om alla flyktingar i hela världen, då drygt 10 miljoner, skulle tas emot enbart i EU-länderna skulle det inte kosta mer än vad som motsvarade en skattehöjning på cirka en ynka procent. Och då med det fullständigt orimliga antagandet att inte en enda av dem jobbade en enda dag, alltså livslångt bidrag. En procent. Större är inte problemet. Och hur många regeringar säger inte att det finns utrymme att sänka skatten? Vill vi, så har vi råd.

En sak till är ju att Europa kommer att ha brist på arbetskraft i framtiden.

Hade ju glömt att de brukar göra så till jul och midsommar, vår duktiga löneavdelning! Nu hade jag för all del inte jobbat sådär jättemånga timmar i maj, men det är ändå välkommet. Särskilt när det är oväntat.

Hos kunden börjar de ställa in sig på semestrar nu. Fast jag jobbar hela sommaren. Så kul det ska bli. Eller kanske inte. Pengarna lär jag behöva i höst i alla fall. Ska bara ta någon vecka med studiemedel, så de räcker alla nio terminerna som är kvar, och jag i alla fall inte behöver börja betala innan jag är klar.

Vilken perfekt kombinationslunch jag fick till idag. Benen fick en promenad till Konstcentrum i Gävle, magen en god måltid på Café Spegeln, och sist men inte minst fick hjärnan en dos Nina Hemmingsson! Alltså hon som tecknar stora huvuden med mycket svärta, både i bild och baktanke. Konstcentrum har en utställning 16 juni - 9 augusti, värd att inte missas. Aftonbladet har henne regelbundet, och hon finns också i Ergo, studentkårstidningen i Uppsala.

Det blev en titt på nyckelharpsstämman i Österbybruk, även om det satt långt inne. Först var ju sonen här, så lördagskvällen satt jag hemma och umgicks. Söndagen hade jag också räknat bort, för han skulle enligt planerna skjutsas tillbaka till Gävle vid middagstid. Men nu blev han kvar lite längre, för han skulle lära sambon (min) att använda musikprogrammet FL-studio.

Kunde jag bara ta mig till Österbybruk, så skulle det faktiskt gå att klämma in lite spel i helgen. Och det är inte stort mer än fyra mil, så cykel var ett fullt tänkbart färdmedel. Haken var nu bara att mountainbiken stod i Uppsala, och "svarta hingsten" hade lite för kass växel för längre sträckor. Men på logen stod min gamla landsvägsracer. Efter lite olja på kedjan och luft i däcken kändes det som att jag kunde använda den utan överhängande livsfara.

Plus med cykelturen: Ny asfalt på vägen, cykeln funkade, konditionen räckte bra.

Minus med cykelturen: Började regna innan jag kommit halvvägs, bakdäcket visade sig vara slut och sprack nästan - men bara nästan.

I Österbybruk höll regnet i sig, så för första gången på 33 år hölls allspelet inomhus. Trångt! Men tinwhistle är ett instrument som inte tar så mycket plats. Efter allspelet sprang jag ihop med några bekanta från mitt gamla spelmanslag, och vi satte oss och spelade tills det började tunna ur med folk vid 16-tiden.

Sambon kom och hämtade cykeln och mig med bil, och jag skjutsade hem sonen på kvällen.

Såg just några bloggar av olika hästuppfödare, och läste hur de sliter. Det är något visst med hästar som får folk att lägga ner så otroligt med tid och pengar. Jag vet, jag har själv varit där.

Det började med barn som red, och det visade sig då att det inte var så farligt med hästar. Man blev inte sparkad eller biten så fort man närmade sig! Och de hade stora hästar med på den klubben, så jag började själv rida som 30-åring. Bakgrund i ju-jutsu gjorde att jag kunde intala mig att det inte var farligt att ramla av, och det var det mestadels inte.

Sen blev det ponny till dottern, och därmed var alla spärrar borta. Det blev en gård, för man kunde ju lika gärna betala motsvarande stallhyran i räntor, och då var ju hästen på plats så man slapp resor. Bygga om stallet. Hästtransport, för man måste ju ta sig till träning. Hästkompis måste det ju finnas, så vi tog ett halvgammalt halvblod på foder. Det blir ett helt liv, och det är oftast härligt.

Skulle man räkna krasst, så får man faktiskt väldigt mycket ridning på ridskola för de pengar man lägger ner på att ha egen häst. Och en hel del tid till andra intressen. Men känslan när kommunikationen fungerar med den egna hästen går inte att värdera i kronor och ören.

En häst utan ryttare är fortfarande en häst, men en ryttare utan häst är bara en människa. Och idag är jag bara människa. Men mer om det nån annan gång.

Någon gång gör alla bloggare såna här mer eller mindre meningslösa övningar. Även jag. Varför?

1. SÄTT DIN MUSIK PÅ BLANDA.
2. KLICKA PÅ NEXT-KNAPPEN EFTER VARJE FRÅGA.
3. ANVÄND SÅNGTITELN SOM SVAR PÅ FRÅGAN.
4. FUSKA INTE.

1. Hur mår du idag? The Parting Glass (Cherish The Ladies)

2. Kommer du långt i livet? They Don't Know (Tracey Ullman)
3. Hur är skolan för dig? Jag klär av mej naken (Ewa Dahlgren)
4. Vilket är ditt livs themesong? Trasna na dTonnta / The Leg of the Duck (Cherish The Ladies)

5. Vilken är din livshistoria? Brenda Stubbert's Set, Jenny Dang The Weaver, Willie Smith's Reel (Capercaillie)

6. Hur ser din framtid ut? Better Git it in Your Soul (Davey Graham)

7. Hur blir din morgondag? Old Grenadier (Brass Monkey)

8. Vad är det bästa med dina vänner? Withered And Died (Richard & Linda Thompson)

9. Vilken sång beskriver dig bäst? A Passion Play, Part 2 (Jethro Tull)

10. Hur ser ditt liv ut just nu? Ära Vare Gud (Kraja)
11. Vilken låt kommer att spelas på din begravning? Here He Comes (Brian Eno)
12. Hur var du som barn? Driving With a Hard-on (Tricks Upon Travellers)

13. Vem kommer du gifta dig med? La Petenera (Inti-Illimani)

14. Hur ser världen på dig? Run Run Run (Velvet Underground)
15. Vad tycker dina vänner om dig? Coral moon (John Cale)
16. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig? Barracuda (John Cale)
17. Kommer du någonsin få barn? Resan (Ewa Dahlgren)

18. Vilken låt beskriver den du är attraherad av? Know Your Demons (The Tiny)

19. Hur blir du igenkänd av folk? Calvary Cross (Richard Thompson)

20. Vilken är din livsfilosofi? Safe Than Sorry (The Tiny)
21. Vad tycker dina föräldrar om dig? I Heard Her Call My Name (Velvet Underground)
22. Tycker andra att du är attraktiv? Matty Groves (Fairport Convention)
23. Vad kommer du säga när du gör slut med någon? Rocky Road to Dublin / Drops of Brandy (Ian Campbell Folk Group)