I Gävle fick kommunens egna entreprenörer, Markbyggarna, göra om sitt anbud på tömning av papperskorgar. Anledningen var att anbudet var för billigt.

Markbyggarnas anbud blev billigare eftersom de räknade på den faktiska situationen, att de ändå är i parkerna och inte behöver köra extra rundor för att tömma papperskorgarna. Tar man in en entreprenör till som enbart tömmer papperskorgar blir det naturligtvis dyrare, eftersom de måste ha egna fordon.

Både ekonomiskt och ur miljösynpunkt är det en lysande idé att göra två saker på samma körning. Men så kan visst inte ekonomer tänka? Den här idén att stycka upp arbetsuppgifter känns som en dålig kopia av sextio-sjuttiotalens tidsstudie- och rationaliseringshysteri, fast den här uppstyckningen ger inga ekonomiska förbättringar. Även de som är privatiseringsfrälsta måste ju kunna se att samordningsfördelar hackas sönder med såna här mikroanbud.

Nu får gävleborna betala mer för samma jobb och får på köpet mer koldioxidutsläpp. Motivet? Ordföranden i tekniska nämnden tyckte sig ha hört för mycket om Gävles dåliga företagsklimat. Nu blir det sämre allmänklimat istället.

Nyss hemkomna från Uppsala. Mitt skåp på BMC behövde tömmas för sommarstädning, annars hade jag fått låset uppklippt och prylarna omhändertagna. Men nu hade jag drygt en vecka till på mig, visade det sig när jag kom dit.

Vi passade på att gå en sväng med hunden i Stadsskogen, för lite träning i ovan miljö, som andra orsak till att ta bilen. Han är ju mest hemma, och blir så "vaktig" mot alla som kommer förbi vårt ensliga hus. På främmande mark var det helt annat. Gångvägen gick förbi ett hus där en labrador var ute tillsammans med sin husse som tvättade bil. Labben skällde till och sprang fram till Malte, som bara stod blickstilla med koppel på och lät sig nosas av. Biltvättande hussen kom och sa till labben, "Vad gjorde du nu?", och hans hund blev minst en decimeter lägre på en gång. "Han får inte gå utanför gården," sa husse lite ursäktande. Duktiga Malte, vi som har tyckt att han varit kaxig och störig mot andra hanhundar.

Hästarna går och betar utanför köksfönstret, i sommarhagen dit jag släppte dem idag. Ska ut och fylla på vatten, och flytta saltstenen innan jag ger upp för dagen.

För snart en månad sen var jag på Uppsala Social Forum, och hörde på bl a Maria-Pia Boëthius. Hennes föredrag handlade om medier och makt, marknadens oförmåga att berätta historien om våra liv, och den förkrossande övervikten av borgerligt ägda media, 90 %.

Det jag undrade över då är varför så många högerdebattörer trots denna enorma ägarövervikt fortsätter sina klagovisor om journalistkårens vänstervridning. Som ett exempel ur högen kan jag ta Dick Erixons indignation över att Göran Persson inte har utsatts för större drev än han har efter arbetsmiljöbristerna på herrgården, eller över att TV4 fortfarande ställer Carl Bildt frågor om hans styrelseengagemang.

De mindre rabiata borgerliga strategerna inser nog att marknadskrafterna ändå, med sina annonspengar, kommer att gynna just de tidningar som inte ifrågasätter den kapitalistiska synen på världen.

Anders Westlund som man hittar på nätet, men som inte är jag:

• Professor vid Handelshögskolan
• F.d sångare i bandet Tad Morose
• Rallyprodukter HB i Vålberg
• Växtekolog
• Fågelfotograf från Nynäshamn
• Auktoriserad revisor

• Student vid Tennessee Tech
• Ljustekniker vid Folkteatern Gävleborg
• Regionkontakt för systemet Arealis på norska kartverket

Fast de två sista bränns det nästan lite på. Jag har en gång jobbat som extra scenarbetare på Gävle teater, och min pappa satt i Folkteaterns styrelse. Sen har jag gjort en hel del konsultuppdrag på Lantmäteriverket.

Idag ska jag ut och laga elstängsel efter vinterns alla rådjur och älgar som har sprungit genom. Sen blir det betessläpp, för nu har hästarna varit duktiga och nästan ätit upp höet.

Jag var nog rejält svältfödd på skönlitteratur efter två terminers studier. På två dar smällde jag i mig 400 sidor Mandelkärnan av Inger Alfvén.

Hur var den då? Jag visste inte riktigt vad jag väntade mig. Hade kanske hört nån bit av S/Y Glädjen på radio, men inte läst någon hel Alfvén. Mandelkärnan fastnade jag direkt för, med den intelligenta Laura som plötsligt hamnar i Sverige, långt från mamman i Argentina.

Det handlar mycket om relationer. Laura som barn, som tonåring, student, och vuxen upp i 30-årsåldern. Samtal med den döda modern smyger sig in i vardagens konversationer med pappan som hon inte träffar förrän hon är 12. Det handlar också en hel del om könsroller, och Alfvén är bra på att visa hur normerna och mönstren skaver när kvinnan försöker vara självständig.

Lite mindre flyt blev det mot slutet, men jag kan ha överdoserat läsningen. En del överraskande hopknytning av trådar från början.

Glad att jag läste den, i alla fall. Nästa blir Mediatan.

Eller sådär. Åter på gamla jobbet i sommar, så att det finns nåt att leva av.

Avverkade sista tentorna för termin 2 igår.

Egentligen hade jag absolut aldrig tänkt börja blogga. Men det är svårt att hålla sig när man läser DN, "Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel". Argumenten från Affe och Tobbe kände jag till stora delar igen från en debatt om könsneutrala äktenskap i Hudiksvallstidningen förra månaden, som min dotter deltog i. Där var det en sverigedemokrat och någon sjundedagsadventistpastor som framförde åsikterna mot, men annars var det samma biologism ihopkletad med kristen fundamentalism. Måste dock säga att sverigedemokraten var något skickligare.

Det är lyckligtvis redan floder med bloggare som har reagerat, men den här vinklingen har jag inte sett än: I ena andetaget är genetiken så viktig för Svensson & co att det bara är med känd biologisk far som ett barn har

'inte enbart halva utan hela sitt "jag"'.

Redan i stycket efter är det tydligen lugnt igen med det genetiska, för med äktenskapet i dess nuvarande kan man behålla faderspresumtionen. Dvs att den som är gift med modern automatiskt skrivs som far till hennes barn. Men... Har artikelförfattarna aldrig hört talas om otrohet?

Det här ska jag försöka hitta siffror på, men min magkänsla är att det föds en hel del "inomäktenskapliga" barn där fadern inte är moderns make. Säkert betydligt fler än det görs assisterade befruktningar!

Och för övrigt: hur kan det vara så hotfullt att homosexuella skulle få samma villkor för äktenskap som (oss) heteron? Har jag missat nåt? Finns det bara en viss mängd äktenskapslicenser?

Men ju fler som får gifta sig i kyrkan, desto fler arbetstillfällen blir det väl för prästerna? Det borde väl de som värnar om kyrkan tycka om?