Jag håller med dottern om att man måste släppa allt och dricka öl ibland. Men inte blev det nåt sånt i helgen, inte.

Det blev hästhoppning på lördagen och ponny-dito på söndagen, med uppstigning 6.30 istället för sovmorgon. Efter en sån helg sover man gott på måndagståget, kan jag berätta.

Dessvärre fick jag använda lite sjukvårdskunskaper en av dagarna. Under ärevarvet efter prisutdelningen var det en häst som bockade av sin ryttare.

Hon reste sig upp först, men ramlade ihop, och det var då det började ropas på sjukvårdare.

Läppen var spräckt och ena halvan av ansiktet var täckt av blod, den andra av sand. Ryttaren var rejält mörbultad, men förstod i alla fall vad vi sade, även om hon inte hade så lätt att prata med munnen full av blod och grus. Hon hade ont i nacken också, så vi ringde 112. Jag fick berätta vad som hade hänt, och blev sen kopplad till en rådgivningssköterska. "Då pratar du med en kollega till mig," sa den andra kvinnan som var med och tittade till den skadade ryttaren, när jag berättade vad som sades. Det gjorde mig lugn att ha en sköterska bredvid.

Vi var överens allihop om att inte flytta på ryttaren, och det blev nackkrage och ryggbräda när ambulansen kom, så det kändes bra att ha övat "log roll". 

Det slutade i alla fall lyckligt, inga permanenta skador visade det sig.