Började tredje terminen av elva idag. Lite lugn start 12.15 med information om komplicerad gruppindelning, dissektionsupplägg och utlåning av benlådor och muskelkort.

Kunde konstatera att bra många kom från sommaren med nya frisyrer, hårfärger och/eller glasögon. "Nej, det är ju bara jag som inte har gjort något nytt!" suckade en av mina kursare. Jag var i ärlighetens namn inte heller särskilt uppdaterad, men i min ålder räknas man liksom inte in. Skönt. 

Hade skåpen i omklädningsrummen på BMC haft ett par centimeter lägre tröskel, så hade jag fått in min hopfällbara cykel, men nu får den stå fastlåst i ett hörn. 

Kaffepriset hade gått upp till 10 kr koppen, 90 för 10 poletter. 

Det var Vita Brevis och Alma Mater som kastade sina utmaningar vidare på mig, dock var Vita fem minuter snabbare. Å andra sidan hade Alma redan nio utmanade, så det var inte synd om henne i den bemärkelsen.

Åtta saker om Anders:

• Har flyttat runt halva Sverige hela min barndom: ett år i Kramfors, mindre i Ludvika, några år i Falun, fem år i Sundsvall, fyra i Ystad, sen landning i Gävle.

• Säga nej har aldrig varit min starka sida. Det har lett till mycket trassel med dubbelbokningar och besvikelser, men också gott om erfarenheter, styrelseuppdrag och sånt. Hoppas ändå att de onda sidorna mest har drabbat mig själv.
• Tidsoptimist har jag nästan alltid varit. Kan ju vara en variant av att inte säga nej. Fördelen är att man i alla fall försöker, och inte bara ger upp.
• Känner en viss dragning till nya och udda saker, bara det inte stavas  "mode" eller "trender". Mer alternativ! Använder t ex helst bara Linux på datorn, och skriver med Dvorak-tangentbord sen förra året.
• Jag tror. På mänsklig godhet - ja, men t ex astrologi, gudomligheter och IQ-tester - nej.
• Uppväger dåligt ordningssinne med gott minne. Det är dock ett sårbart system. Tar sambon hit sin mor som städar som en jordfräs, så brukar jag hålla på och ringa dit ett par dar och fråga var hon har lagt det ena och andra.
• Har ätit antidepressiv medicin, Fluoxetin, någon gång. När en närstående fick diagnosen depression kände jag igen mig själv i beskrivningen av det, några perioder i tonår och 20-årsåldern.
• Skickar nästan aldrig kedjebrev vidare. Ska fundera på det här med utmaningen. Problemet är nog snarast att jag inte känner så många som bloggar. Eller så gör jag det, men vet inte att det är de det är.