2004 verkade det riktigt bra på ridfronten. Vi hade fått köpa en okomplicerad och duktig hopphäst till rimligt pris. OK, han hade väl inte riktigt kapacitet för 1,50-hoppning, men det var långt ifrån vår målsättning. Hoppa lätta klasser och ha kul var mer vad vi siktade på, och det räckte han ju mer än väl till för.

Jag var med på hoppträningar, och åkte ut på tävlingar några gånger under hösten, mestadels med felfria rundor i 1,00 - 1,10. Hästen hade vi på ridklubben med ridhus och ridbanor, riktigt bra förutsättningar. Siktade på laghoppning i div III under våren.

Över jul och nyåret 2005 trappade vi ner lite. När det var dags att börja träningarna igen var det travhoppning första passet. Den övning som hästen gillade minst. Det är ju mycket jobbigare för hästen att hoppa när den inte har fart. Ett par gånger gick det bra, men sen flög f-n i hästen och den klippte hindret inklusive travbommarna framför i ett jättesprång. Behöver jag säga att jag inte riktigt var med på det? Jag hamnade fram på halsen och hängde kvar några galoppsprång innan jag åkte av. Hann väl inte riktigt rulla ihop mig, utan smällde ryggen i backen. Skyddsvästen satt på plats, men när jag reste mig kände jag att något gick sönder på två ställen i ländryggen.

Muskelfästen, tänkte jag, men åkte in till jourmottagningen i Tierp. Blod i urinen gjorde att de skickade mig vidare till akuten i Uppsala. (Remissen hade rubriken "Hästoffer.") Jag körde bil dit, men när jag kom in undrade de något upprört varför jag inte låg fastspänd på ryggbräda. Datortomografi visade hela njurar, men två brutna sidoutskott på ländkotorna L1 och L3. De skulle läka ihop på några veckor utan något ingrepp, men jag var som en mindre pigg nittioåring när det gällde att ta sig in och ur bilar.

Dottern fick rida under vårvintern. Sen, när jag blev hel igen, gick hästen sönder. Mer om det i del 2.

Tar en dag ledigt för att sova ut efter fyra dagars hästtävlingar kombinerat med två dagars helgarbete.

Den kombinationen hade inte gått ihop utan hjälp utifrån. Tack till dottern som ställde upp med kort varsel på lördagen, och hon på ridklubben som tog mitt pass på söndagen. Fast jag var ändå på tävlingarna både före och efter jobbet båda helgdagarna, för att förbereda med att ta ut startlistor och övertala tidtagaranläggningen att fungera pålitligt. Tidtagartrasslet berodde antagligen på oxiderade kontakter i hållarna till några kretsar, som lite vickande avhjälpte. Men vi behöver egentligen en ny anläggning. Någon som har 30 000 att avvara?

Snart dags att fara. Ridklubben har årets längsta och största tävlingar, Kråkhoppet, torsdag - söndag, med start 8.00 idag. Kråkor har för Tierps del varit en negativ symbol: "I Tierp flyger kråkorna på rygg, för det är så fult", säger folkhumorn i Uppsala. Men det går att vända. Volleybollaget heter Tierp Crows, The Crows Tierp MC, Tierp Kickin' Crows (linedance)

Värre var det förr. Tierpsbygden var ganska fattig. "Enkronaskarlar" brukade de kallas, och en krona var kanske hela förmögenheten. Luffarna hade också bilden klar: "Ska du tigga i Tierp, får du ta med egen mat."

På Gmail och andra webbtjänster brukar det dyka upp reklam som på något sätt ska ha att göra med mejlet man läser. Ibland stämmer det, men till det här oskyldiga meddelandet om picknick för vikbara cyklar tycker jag att de tog i väl mycket.

Välkommen till ängen nedanför Sjöhistoriska museet/Stockholm den 9 september kl. 12:00. i all enkelhet och träffa andra Brompton vänner.

Ta med en picknick korg och efter fikat kan det kanske vara skönt att ta
en liten tur på Djurgården.

Och reklamen till det blev:

Hangover Defence
Må bra "dagen efter"! Produkt som bevisat funkar mot bakfylla.
www.dagenefter.com

Festade Du För Hårt?
Mindre huvudvärk dagen efter med ReVigör. Läs mer på vår webbsida!
www.revigor.se

Nu har ju inte jag varit på nån sån här tillställning förut, men inte väntade jag mig behov av bot dagen efter!

Medan jag var på kurs erbjöd grannen oss en vagn löshö, och den var inte så farligt stor, tyckte vi, och tackade ja. Ikväll kom den hit. På nära håll såg den rent gigantisk ut, och dessutom var det en självlastarvagn, som komprimerar höet. Avlastat ligger det nu en hög på 6 x 3 x 2 m som helst ska gå in i ett tomt utrymme på 3 x 2,5 x 2,2 m. Stor risk att det blir en del som måste upp på skullen. Undrar just om det går att få liv i den museala höblåsen som står i ett hörn av logen?

Hemma igen sedan fredag kväll efter nära två veckors sjukvårdskurs i Dalarna. Först hittade jag inget Internet, sedan fanns det ingen tid att skriva nåt, och slutligen var jag för trött och upptagen när jag kom hem för att skriva.

Jag gick alltså på en gruppchefskurs för sjukvårdare inom Hemvärnet. Kursen avslutades med en fältövning under drygt två dygn. Som vanligt i såna sammanhang när det ska vara realistiskt smäller och ryker det en del, och det anmäler man ju i förväg till räddningstjänsten. Så även den här gången, men det hjälpte inte. Några privatpersoner i båt hörde explosioner och såg "skadade" som släpades i vattnet, och de ringde 112, men där var det ingen som kollade upp att det fanns en föranmäld övning i området. Det blev storutryckning av räddningstjänst och ambulans, med efterföljande löpsedlar "Krigsövning orsakade storlarm".

Kanske är det bra reklam, kanske inte. Röda Korset hade i alla fall skött sin bit, att förvarna om övningen.

Åkte iväg till Stockholm med dottern och hämtade min Brompton. S-väskan var riktigt bra, bärbara datorn passade precis i lilla facket.

Tror att jag ska byta till lite lägre utväxling, men vi får se hur backarna i Uppsala känns.

Det fanns ju möjlighet att komma ut på nätet från kursgården, visade det sig. Men inte så mycket tid. Vi går i gröna kläder på dagarna, har läxor på kvällarna, och betygsskalan på dem är "usch", "fy" och "nåja", dvs militär ledning. Och snart ska vi ut och tälta igen.

Barnbarnet längtar efter morfar, och dottern har kommit hem från Sthlm Pride.