Åkte hem idag med en låda ben, ett skelett i lösa bitar. Troligen bara plast, men ändå: tänk medpassagerarnas reaktion om väskan hade gått upp och allehanda knotor spritt sig på tåget.

Då ska man ropa "Neej! Farfar!" tyckte en av mina kursare.

Var på medicinhistoriska muséet idag. Det gav faktiskt en del perspektiv på hur mycket som har hänt på inte alltför lång tid.

Före narkosen, som kom på 1840-talet, var det mycket man inte kunde göra i operationsväg. Bukingrepp t ex var inte att tänka på. Kejsarsnitt var något man gjorde på döende kvinnor, för att åtminstone rädda barnet. Och om en förlossning drog ut på tiden, och barnet istället dog, vad kunde man göra? Inget annat än att stycka fostret i livmodern och plocka ut det bit för bit. Instrument med mardrömslika namn som kranioklast, dekapitationskrok och hjärnslev antyder hur det gick till.

Började tredje terminen av elva idag. Lite lugn start 12.15 med information om komplicerad gruppindelning, dissektionsupplägg och utlåning av benlådor och muskelkort.

Kunde konstatera att bra många kom från sommaren med nya frisyrer, hårfärger och/eller glasögon. "Nej, det är ju bara jag som inte har gjort något nytt!" suckade en av mina kursare. Jag var i ärlighetens namn inte heller särskilt uppdaterad, men i min ålder räknas man liksom inte in. Skönt. 

Hade skåpen i omklädningsrummen på BMC haft ett par centimeter lägre tröskel, så hade jag fått in min hopfällbara cykel, men nu får den stå fastlåst i ett hörn. 

Kaffepriset hade gått upp till 10 kr koppen, 90 för 10 poletter.