Det finns en amerikansk skräckfilm som heter 1408, regisserad av Mikael Håfström, han med Ondskan. Storyn är visst av Stephen King. Jag har inte sett den, men det handlar om ett hotell, där ingen som bott i rum 1408 har överlevt natten.

Ikväll letade jag i lådorna igen, och hittade en mapp från en jobb-kickoff i Paris nån gång på 90-talet. Begriper inte varför jag hade den kvar, men kolla vilket rum jag bodde i!

På grund av lite udda tid på vårdcentralspraktiken idag tog jag bil. För att komma till Tierp norrifrån i lagom tid till åtta på morgonen med buss, det går bara inte. Bussarna kommer fram en gång i halvtimmen från svinottan och fram till 7.20, men sen är det ett glapp till 8.50 Antagligen är alla bussar upptagna med skolskjutsande däremellan.

Det passade på att snöa idag också, och då slog det mig igen: En väldigt stor andel av alla som kör fort i vinterväglag har VW-pickuper. Har såna bilar extremt bra väghållning, eller är det hantverkare som har extremt bråttom?

Läste hos Vita om att hon bara hittar kläder på B-Young och såna icke generationskorrekta affärer. Själv förväntas jag väl handla på Dressman. Men jag kan bara inte. Inte efter all deras mossiga TV-reklam. Eller är det jag som inte fattar ironin? Det ska ju vara 60- och 70-talister som begriper sig på det.

Min några månader yngre kurskompis frågade mig om jag hade fyllt 48 nu. Och det kunde jag ju inte gärna neka till. Varpå hon glatt konstaterade: "Jamen jag är fortfarande 47, alltså närmare 45 än 50!"

Var det inte att vara närmare 40 än 50 som var det viktiga innan man blev 45? 

Och jag hann faktiskt med Dawkins också trots tentapluggandet. Rolig är han, men tyvärr övertygar han väl ingen religiös att tänka om.

Som inspiration för humanister och ateister är den dock lysande.

Några tänkvärda siffror. 1999 gjordes en undersökning av amerikaners inställning till olika grupper på offentliga ämbeten. Frågan var om de kunde tänka sig att rösta på en person som i övrigt var kvalificerad men var:

Kvinna - 95 %

Katolik - 94 %

Jude - 92 %

Mormon - 79 %

Homosexuell - 79 %

Ateist - 49 %

Och sedan 1999 har väl knappast religionen tappat mark i USA... 

Jag har gått en kurs i höst, om "Mindfulness-Based Stress Reduction". Mindfulness brukar man översätta med "medveten närvaro". Det har innehållit en hel del meditationsövningar och så att försöka föra ut närvaron i vardagen. Medvetenhet om bl a hur kroppen känns, vilka tankar man har, men utan att döma eller värdera.

I förra veckan var det ett inslag på radion om en kvinna som brukat skära sig själv, men som lyckats sluta efter behandling med just medveten närvaro och acceptans. Acceptans handlar inte om resignation, utan att just se tillvaron som den är, utan att fly, och eventuellt kunna förändra den. Eller helt enkelt leva med det man har.

Det är ju rätt inne nu, det här med acceptans och medvetenhet, men inte helt nytt. Jag minns ett föredrag av någon norsk idrottspsykolog i början på 90-talet. Hans tes var att vägen fram till att förbättra sina prestationers högsta nivå var att kunna acceptera sin lägsta nivå utan att skämmas eller fördöma sig. "Det blev inte bättre än så här idag." istället för "Faan vad dålig jag var idag."

Från John Cale är steget inte så långt som man kan tro till Roxy Music, här med Mother of Pearl.

När Cale kom tillbaka till England efter Velvet Underground-tiden såg han det som att det fanns två stora stjärnor i engelskt musikliv: David Bowie och Roxy Music. Cale tyckte att Bowie mest handlade om yta, och kände sig mer hemma med Roxy Music-gänget.

Och det blir inte några stora insatser här hemma. Jag har bakat lussekatter, men någon gran blir det inte i år. Dottern med barnbarnet håller till hos dottersambons föräldrar på julafton. Och det är väl inte mer än rättvist att de får vara hos hennes föräldrar också någon gång, nu när de har varit ihop i snart fyra(?) år.

Vi själva firar hos svärmor med sonen. Det bestämde vi i fredags.

Mamma är hos min syster i Stockholm.

Resten av släkten klarar sig själva.