Med P3 Planet på i bakgrunden hörde jag hur någon pratade om sin drömupplevelse, att galoppera fram på stranden, med vattnet plaskande om hästhovarna. Det väckte minnet:

Jag lever fortfarande på den gången jag var i Dominikanska Republiken. Vi låg på stranden, när det galopperade förbi ett gäng ryttare, och plötsligt singlade en plånbok iväg ur en sadelväska. Jag försökte ropa på dem, men de var redan långt borta. I plånboken låg det i alla fall ett visitkort: Brigitte Theurer, Pferdeausfluge, Cabarete, Dominikanische Republik. På hotellet fick jag låna telefon, och fick tag i den mycket lättade tyskan som ägde stallet med bortåt tio hästar. Som hittelön skulle jag få en ridtur nästa dag. Jag fick rida stallets bästa häst, och det var en kraftig skimmel med bekväm westernsadel.

Ridturen var precis så härlig som man kan tänka sig, galopp kilometervis längs stranden, med svalkande vind och vågor. Parkera hästarna utanför en restaurang (ägd av en annan tyska), äta lunch med en kall öl, och sen tillbaka. Det är de oväntade sakerna på resan som man minns.