Ut till mosken med de svajande minareterna. Jättelustig. Köpte PC-spel för 12 kr styck. Med hologramsigill, ”så det måste ju vara äkta”. Obs att jag är för gammal för ironi.

Sen till en park med fåglar, fjärilar och reptiler, men det var för varmt, 42 grader, för att göra något där mitt på dagen. Stopp vid restaurang på hemvägen och hämtade mat till lunch. En specialrätt som bara finns i Isfahan. Hopvikta tunnbröd med något som såg ut som en panerad lammburgare, och en klick bredvid som var ett mos av bl a lunga. Faktiskt riktigt gott. Jag åt, men Maryam backade för lungmoset.

Roligt låneord: biljett heter ”belit”. Tänker på en Lindeman, ”biletten?”

Lagom till vi skulle ut på kvällen blev jag dålig i magen. Hade varit på gång med lite bubbel i några dagar, men nu slog det till med 10-15 minuters mellanrum. Inte OK inför långresa med buss. Värdfolket skulle ut och skaffa tabletter. Fick först en huskur med myntadricka och vatten. Sen kom tabletterna, börja med två stycken. Lät ju bekant, men när jag läste var det inte vanliga Imodium, utan Diphenoxylate. Har funnits i Sverige som Retardin, avregistrerat i slutet av 80-talet. En granne till Petidin i kemin. Kräver en 20-30 tabletter för att ge eufori, så det är nog ingen större missbrukarhit fast det är narkotikaklassat. Brukar vara blandat med atropin för att ge obehag vid stora doser. Egentligen var det receptbelagt men en av sönerna i huset hade en vän som var farmacevt och det gick visst att fixa ändå.

Blev så pass bra att vi kunde ta nattbussen till Hamedan som planerat. En Scania med riktiga långfärdssäten 2+1 i bredd. Helt OK. Man fick t o m ett litet paket med juice och kex som på flyget.